vill bara försöka ge en förklaring till alla er som stör sig eller aldrig tycker jag är hemma på helgerna längre. ja jag har pojkvän, och nej, det betyder inte att jag lägger mina kompisar på hyllan. som madde säger, det är ju faktikt en "bästa vän" till som ska in i mitt liv, en till som ska få plats. skillnaden mellan mitt och många av mina vänners förhållanden, är att mitt förhållande är ett distansförhållande. de som inte har haft ett sådant kommer ha svårt att förstå. tänk er själva, man kan bara ses på helgerna och är hur jävla kär som helst. bara på helgerna, och inte ens varje helg. missar man en helg, ses man inte på 2 veckor. det är ganska länge när man är kär. men när ens kärlek bor nästan 30mil bort, och man jobbar/gick i skola på vardagarna finns det bara helgerna kvar när man inte bor ihop. OCH för att tillägga, så nekar jag aldrig mina vänner att vara med. det är skillnaden på att stänga ute sina vänner "för att man bara ska vara med sin pojkvän" och att försöka, man kan ju träffas flera, right? dessutom är vi mestadels hemma hos mig.

många kanske tycker att jag har hur jäkla fel som helst, men ni som har tillgång till att träffa eran kärlek i princip varje dag, ni är lyckligt lottade, inse det. jag tycker inte synd om mig själv, men det är klart jag mår dåligt av det. jag vill bara förklara att jag visst är hemma, och jag visst kan umgås, jag går ju inte och dör bara för att jag har pojkvän... och om man ser till veckans 7 dagar har jag alltså alla veckans 5 dagar att träffas (om ni nu inte vill umgås tillsammans med mig och min pojkvän, för isåfall finns det oftast 7 av 7).

hoppas ni förstår mig, och som sagt, det krävs nog att du vart riktigt jävla kär för att du ska förstå det här.. jag hade själv inte förstått det för ett år sen...