ibland förundras jag över hur enormt kär man kan vara i en människa. en männsika som verkligen har ALLT man behöver. ger kärlek, får en att må bra, peppar en, ja ger allt. undrar vad jag gjort för att förtjäna att ha hittat någon så bra? undrar om någon annan verkligen är så kär som jag är? jag som aldrig trodde jag skulle bli så beroende av en människa, jag lägger inte allt annat åt sidan, men dom jag tyckte umgicks lite för mer med sin kille innan jag visste hur det var, jag tar tillbaka det alla gånger om och förstår er. och sen är det ju det här med distans. jag hatar det, varje dag utan honom är så jobbig och full av saknad att jag vet inte vad jag ska göra. det är svårt att se ljuset, att vi har det bra, när vi väl ses. det hjälper inte hur jag än tänker eller hur jag än gör, det hjälper bara inte. jag vill bara få vara, vara med honom. världens finaste kille ♥